Så mycket sorg
En kollega (J) till mig, som för övrigt troligtvis är den enda på min arbetsplats som jag kommer att berätta hela sanningen för den dagen jag får ett plus, berättade för mig idag att en annan kollega (H) till oss också lider av sin barnlöshet. Jag känner inte kollegan H så bra, men tydligen är det så att hon har haft några förhållanden som inte har lett till barn. Nu är hon 39 år och funderar på adoption. Jag känner att det bara är så sorgligt! Alla dessa tjejer runt min ålder som liksom jag vaknar upp en dag och inser att livet inte har blivit som det var tänkt och att tiden håller på att rinna ut.
Jag tycker verkligen inte om att vara singel. Jag vill ha nån att mysa med i soffan, att laga mat med, att vakna med, att dela beslut med, att skratta med... Men att vara barnlös är så mycket värre... Att få barn är det viktigaste och det jag vill mest av allt. Jag hoppas självklart att jag kommer att träffa en man nån gång. Men mitt fokus ligger på barn. Tänk om bara viljan räckte! Då hade jag varit gravid för länge, länge sen! & jag hade förmodligen haft ett dussin småttingar...; )
Kommentarer
Trackback
