Åter dags för väntan...
Det blev inte mer än två insemineringar, men de gjordes vid bra tidpunkter så förhoppningsvis räcker det.
På ett sätt känner jag ett lugn som att det kommer att ta sig denna gång. På ett annat sätt så känner jag att jag inte har en aning. & på ett tredje sätt så orkar jag inte riktigt känna alls p.g.a. att det har en mycket tråkig sak för en person som står mig väldigt, väldigt nära. Livet är så ofattbart grymt och orättvist ibland. Vissa människor får allt så lätt, medan andra får kämpa och kämpa och ändå så skiter sig allt. Men livet är inte rättvist. Inte alls.
Kommentarer
Plopp76
Jag hoppas verkligen det inte är vad jag tror... Håller alla mina tummar och tår för dig iallafall <3
Kram!
Svar:
singelmammatobe.blogg.se
Trackback
