Jag har berättat för några...
Det finns ett fåtal i min närhet som vet om mina planer på att bli singelmamma. Som jag har nämnt förut är det min kompis S och min syster C. De stöttar mig fullt ut. Min mamma vet om det och även hon stöttar mig. Hon erbjöd sig t.o.m. att åka med till Danmark om jag hade valt det alternativet. Vi är betydligt fler i familjen, men jag hade inte tänkt berätta det för fler. Dels för att ju fler som vet, desto fler kommer det att vara som har frågor om försöken tagit sig osv. & dels för att jag inte säker på att alla kommer att reagera positivt.
Av en händelse så blev det ändå så att jag efter första försöket berättade för en annan syster, CH. Hon var en av dem som jag trodde skulle reagera negativt och jag kände nog att jag ville ha hennes reaktion med en gång istället för att gå och oroa mig för den. En sten föll ifrån mitt hjärta! Hon tog det väldigt bra, var nyfiken och ställde frågor. Jag berättade att jag hade varit orolig för hennes reaktion, men det var ingen fara med det. Hon är mycket yngre än mig, har pojkvän och skulle inte göra mitt val. Men hon förstår mig ändå och varför jag väljer att gå den här vägen. & det känns skönt. Stöd är bra.
En vän som jag har haft sen lågstadiet, M, berättade jag också för ett tag efter första försöket. Hon blev inte alls förvånad, utan påpekade att det här jag har ju pratat om förut (då i och för sig med Danmark i tankarna). Hon är också positivt inställd. Även hon är barnlös och har tankar kring det. Dock tror jag inte att hon kommer att göra samma val som jag.
Jag har berättat för ytterligare en kompis, MB. Hon är den enda hittills som inte varit positiv. Hon är lika gammal som jag och har två barn. Det tog ett tag innan hon och hennes man lyckades bli gravida. Därför trodde jag att hon skulle reagera lite annorlunda. Hon menade på att de förmodligen kommer att låta bli att försöka skaffa ett tredje barn p.g.a. risken för skador på barnet om man blir gravid i vår ålder. Dessutom påpekade hon att familjerätten kommer att starta en stor och jobbig utredning. Ja, visst är det så att risken för skador ökar med mammans ålder. Men ska jag ge upp nu för det?? Låta bli innan jag ens försökt? Det finns alltid risker och det finns aldrig nån garanti för ett friskt barn. & ja, familjerättens utredning blir inte rolig och det är jag beredd på. Men inte heller det är skäl nog att inte ens försöka få barn.
En person som jag kommer att berätta hela sanningen för när/om jag blir gravid är en tjej på jobbet. Vi är lika gamla, hon är gift sen länge och har två barn. Av de förutsättningarna att döma skulle jag tidigare inte ha trott att hon skulle ha den inställningen hon faktiskt har. Jag skulle ha trott att hon inte skulle förstå min längtan. Men. Dan efter jag hade gjort första försöket frågade hon mig om jag hade inte hade funderat på att åka till Danmark och att det kanske kunde vara nåt. Jag blev så glad av hennes kommentar.: ) Henne kommer jag att få stöd från och henne kommer jag att berätta för.
Kommentarer
Trackback
