Trots vinterkräksjuka och feber så gjordes ett nytt försök igår. All heder till donatorn som ställde upp trots att jag var sjuk. LH-stegringen kom igår morse på dag 13. Hoppas, hoppas att det tar sig nu.

Idag mår jag rätt bra, tror jag i alla fall. Har inte tagit mig ur sängen än.: ) Men för säkerhets skull får jag hålla mig inne idag också. Det innebär tyvärr att jag missar kalas hos min svägerska och att jag inte får träffa mina underbara brorsbarn. Jag har inte träffat dem på ett par veckor så jag saknar dem verkligen! Men jag får ligga inne och kurera mig en dag till.

Nej, ingen lycka denna gången heller... & det kändes tungt för jag var inte riktigt beredd på det. Men med en gång efter beskedet kände jag att det kommer att lyckas nästa gång. Hoppas att den känslan stämmer.

Om drygt två månader kommer jag att flytta. Får jag barn är det ett riktigt bra område. Det är ett bra område oavsett barn och jag har väntat och längtat efter detta i flera år. Bostäderna där är mycket eftertraktade! När jag tittade på den kunde jag inte låta bli att tänka på hur perfekt det blir om jag får barn. Stor hall = plats för barnvagn, tvättmaskin, inhägnad uteplats, fina lekplatser, bra dagis, mycket fina grönområden osv. Allt detta visste jag naturligtvis innan jag tittade på den, men när jag var där kunde jag se mig själv där med barn.: ) Jag har sagt att 2013 blir det bästa året hittills och det tror jag på. Även om det inte har börjat med barn så har det börjat med att jag har fått mitt drömboende som jag ser som ett steg mot livet med barn!

Efter att ha legat rejält sjuk några dagar är jag nu på benen igen! Det firar jag genom att passa min underbara brorson.: )

Eftersom allt mer eller mindre kretsar runt det här med barn var min första tanke om graviditetschanserna skulle sjunka i och med att jag blev sjuk. Men även om kroppen var långtifrån i form så hoppas jag att det inte har påverkat det jag går och väntar på och längtar efter.

Precis efter inseminationerna kändes det som att det skulle gå vägen denna gången. Men nu vet jag inte längre... Det är bara att vänta och se.